Eivor Martinus, sommarbleking och författare (utgiven både på engelska och svenska) uppmärksammade en tidningsartikel i Blekinge läns tidning den 25 juli 2015. Hon skrev till mig: ”Jag läste en lång artikel om författare i Blekinge och ville bara påminna om att jag visserligen bara är en sommarbleking, men jag har skrivit ett stort antal böcker under mina drygt fyrtio somrar här i detta härliga landskap. Böckerna har inte utspelat sig i Blekinge, men det är här jag har fått ro till att skriva.”

Jag kan inte annat än hålla med Eivor, det var en konstig artikel. Inte minst vinkeln ”Länet som författarna glömde”. När jag jobbade med nyårsrevyer en gång i tiden, mötte jag samma märkliga synsätt, nämligen att det på något sätt är en självklar rätt för allmänheten att kräva olika typer av kultur. De år som vi av olika skäl inte lyckades arbeta fram en nyårsrevy, klagades det. Inte på oss i revygänget, utan på ”di”, ”varför gör di ingen revy i år?”. Vem tänkte man på? Skulle kommunfullmäktige ta beslut om lokalrevy? Jag vet inte om det är typiskt för Karlskrona, där man en gång var van att staten har serverat allt på bricka, alltsedan den dagen örlogsbasen anlades med massiva insatser från statskassan. Så är det ju inte längre. Det borde vara självklart att vare sig kommunerna eller staten kan kommendera fram litteratur, än mindre bestämma ämnena för den.

Dessutom räknade man i artikeln upp ett antal författare som skrivit här – samtidigt som man påstår att författarna har glömt Blekinge. Mycket konstigt alltihop. Inte heller nämndes Skivarklubben i Blekinge, en i det närmaste unik institution som under 50 år har samlat skrivande blekingar och som med regelbundenhet dessutom publicerar dem. Jag har själv också agerat ”barnmorska” för bokprojekt några gånger och försökt hjälpa lokala författare som velat publicera sig – självklart med olika framgång.

Eivor Martinus är ett exempel på hur litteraturen frodas i Blekinge utan att det genast märks. Det finns såklart många fler.Tommy Olofsson, som skrivit många dikter med motiv från Blekinge, är ytterligare en som BLT har missat. Blekinge har bara 150 000 invånare. De är nästan dubbelt så många i Kalmar län, men när länsstyrelsen där ska lista kända kulturpersonligheter från länet är antalet författare få. Vi ligger nog inte så dåligt till ändå. Skåne har visserligen många fler författare, men det kan bero på att där bor typ tio gånger så många människor, och att det finns en storstad och kulturella nätverk (tänk Österlen) där.

Vad som däremot kan sägas är att Region Blekinge, som har det regionala ansvaret för den nationella kulturpolitiken, faktiskt har insett litteraturens roll och är beredd att satsa på berättande och litteratur med hjälp av de små resurser som finns. Det intrycket har i varje fall jag fått. Men man ska inte tro att en lokal litteratur uppstår av sig själv, det krävs lokala initiativ och inspirerade människor som är beredda att satsa på författande. Möjligheterna är i själva verket större idag än någonsin, eftersom alla kan publicera sig på nätet för en ganska billig penning. Även tryckta böcker blir allt billigare och enklare att ta fram.